och första snön har smält bort. Leran har gjort sig påmind igen. Det var så skönt när marken var frusen och vilddjuren endast var blöta, knappt det.

Ja,ja sånt man får tåla när man har hunn.

Pim är hemma igen efter fem dagar hos Fredrik och Lina. Vi har saknat henne såå men nu är ordningen återställd igen.

Husbygget har kommit igång. Igår togs första spadtaget för grunden.

Monstermaskinen

Roxi är en riktig linslus. -Kommer jag med på bild?

Sen kväll igår, tidig morron idag... aldrig får man sova.

Robin skall skjutsas till bussen på mornarna. Längtar tills även han har körkort och egen bil, bara ett år kvar. Moppe i all ära men inte när det är minusgrader och gasvajern fryser.

Idag var det Polly och Frodos tur att fotograferas hos veterinären. Dom skötte sig strålande och nu väntar vi med spänning på resultaten. Jag går in fler gånger om dagen på SKK:s hunddata för att se om resultaten kommit in på dom vi röntgade förra veckan men jag vet att det åtminståne tar två veckor.

Det är lika roligt varje gång att träffa hundarna. Galet glada och spralliga.

Gandalf och Pim fick följa med. Tyckte dom behövde lite miljöombyte. Tar emot att lämna dom själva hemma. Jag bara jobbar och sover och nu tyckte jag att vi kunde vara tillsammans när jag nu inte behövde åka till jobbet direkt efter. Vi hade kört frigolitplatter i bilen så baksätet var nedfällt och hundarna hade hur mycket plats som helst. Pim är rolig hon, tyckte nog att det var ett litet äventyr att få åka bil igen. Det var länge sen hon gjorde det. Hon satt och tittade ut genom fönstret, vred och vände på huvudet för att hinna se så mycket som möjligt samtidigt som svansen gick som en propeller. Hon såg riktigt glad ut. På hemvägen från veterinären tog vi en promenad på Järvafältet men vädret var inget vidare så det var snabbt avklarat....

Polly ligger snällt i vaggan.

Nu är det stax klart..

Emma drar åt ena hållet och veterinären åt andra.

Nu är det klart. Frodo känner sig lite groggy.

Det här är min kille när han är som bäst.

Jag blev sugen på dricka när vi var på väg hem. Det fanns en platta med energidryck i bakskuffen men de stod längst bak. Eftersom det regnade var jag inte sugen på att hoppa ur bilen för att hämta. Tänkte då att Gandalf kanske kunde hjälpa mej. Jag sa åt honom att "hämta" men han visste ju inte vad han skulle hämta. Det fanns en hel del att välja bland. Han provade spårlinan som låg där men till slut testade jag komandot "backa" tills han var längst bak i bilen och där va dom ju, mina burkar. Han tog en i munnen och gav mej.

Hur skulle jag klara mej utan min guldgosse?

Hinner inte blogga så mycket nu när jag jobbar typ varje dag eller natt. Har jobbat hela denna vecka inklusive idag. Nästa gång jag är ledig är på lördag,-längtar. Då blir det sushi-kväll hos grannen.

Pappa  - mamma - barn (Selma) myser i stugvärmen.

Pim är nerbrottad av Selma-bus

I tisdags var vi hos Lars Audell och röntgade tre av valparna. Nu väntar vi med spänning på bedömningen hos SKK. Ingen katastrof för någon av valparna även om det kanske avviker något från helt perfekt.

Vad som var överaskande var att Molle helt plötsligt hade "fina" höfter. Detta känns helt overkligt. Han som vi trott hade kraftig höftledsdysplasi och blivit behandlad därefter kanske nu är friad från den diagnosen. Men vi ska inte ropa hej, eller vad man nu brukar säga. Vi får såklart avvakta SKK bedömning. Vad vi såg med egna ögon var att höftkulorna låg jättbra i ledskålarna. Molle mår prima och det kanske inte är så konstigt. Tack Mia och Mats för att ni verkligen gör allt för eran kille, hoppas oturen har tagit slut ioch med detta.

Idag har Selma varit hos oss. Hur mycket energi kan det finnas i en och samma vovve. Hon och Pim kom bra överens, brottades och jagade varann. Gandalf tog hand om sin lilla flicka när Pim ville in och sova med mej. När jag har jobbat natt och sover nästan hela dan så sympatisover hon mer än gärna vid min sida.

När vi vaknade höll Richard på med middagen. Vilken uppassning man råkar ut för. Han hade gjort hasselbackspotatis och inbakad fläskfile med nån champignonkräm. Gud, vad gott!

Det blir en natt till på jobbet...

Ledigheten lider mot sitt slut. Imorron ringer klockan redan kvart i fem, mitt i natten ju. Det borde vara förbjudet att behöva vakna så tidigt. Egentligen tycker jag att det är en rättighet att sova tills man sovit klart. Nog om detta.

Igår hade vi ett kanon-team  -Emma med Frodo här på träning. Dom var sååå duktiga. Frodo försökte få igång Gandalf att leka men han var måttligt intresserad.

Imorron är det dags för tre av våra valpar att röntgas. Det är inte utan att man är lite spänd..

Håll tummarna ni som kan.

FRODO

Emma visar vad de kan.

Åh, vad skönt det är när huset är rent och hundarna nyduschade. Hela dagen igår slet jag hårt för att hinna med så mycket som möjligt. Fick hjälp med att möblera om i vardagsrummet och nu sitter jag i nya soffan och förundras över hur rummet helt plötsligt kunnat bli så mycket större bara man flyttar om lite, –Kul.

Idag skall vinterdäcken på och det överlåter jag till nån som är bättre på det än jag. Tur att den möjligheten finns. Jag KAN men jag tycker inte det är kul…Vi ska ut och träna hund på eftermiddan. Hoppas regnet väntar tills i morron. Det är trist när det är så grått och mulet ute att man behöver ha lamporna tända på dan.

Pim har nu insett att man kanske inte behöver sova 20 timmar per dygn. Han har repat sig efter skendräktigheten även om tuttarna fortfarande hänger en del. Fick brev från SKK i fredags att Pim ska vara med på utställningen i december i avelsklassen eftersom fyra av hennes valpar är anmälda. Kul tänkte jag först, då har vi lite att jobba med. Träna utställning och kondition för att få kroppen fin men så kom jag på rutan. Han är ju rakad på sidan av magen efter operationen. Det kommer inte att växa ut på en månad. Hur göra? … Kanske det går att byta ut henne mot Gandalf. Ska ringa SKK på måndag och höra om det går.

Bild på vackra hundmamman...

Vaknade precis efter ett nattpass. Pratat med Lotta som är vid gott mod trots benet i paket och intensiv smärta. Det ända hon saknar är en städerska. Sitta hemma och se dammtussar utan att ta rätt på dom är frusterande för en som alltid har rent och snyggt omkring sig. Jag har fixat facebook åt henne så kanske hon kan få tiden att gå lite snabbare ibland. Facebook är en riktig tidstjuv, men har man gott om tid att slå ihjäl så är det bra underhållning...

Jag skall till Vinjas ost och vinkällare i kväll så jag har lite bråttom att göra mig iordning nu. Vi är ett stort gäng från jobbet som ska dit och jag ÄLSKAR ost.

Återkommer...

Pim är skendräktig och beter sig precis som när hon hade valpar. Vill knappt gå utanför dörren. Man får verkligen tvinga ut henne. Hennes kisseblåsa måste vara lika stor som en badboll. När hon kommer hem från promenaden (oftast mycket kort sådan, för hon har vänt redan vid parkeringen och sprungit hem) så knackar hon på dörren för att komma in. Trots försök att få igång henne att leka med diverse leksaker så skall hon in. Henne lurar man inte! När hon väl är inne kan så är det raka spåret till sängen och där ligger hon tills jag tvingar ut henne nästa gång. Mat vill hon inte heller  ha. Hon har tappat fem kilo på några veckor. Det är bara att försöka att aktivera henne så mycket det går.

Idag tog Lotta och jag en promenad med alla hundarna. Roxi busade igång Pim trots sura miner till en början. Det blev en hel del spring och det slutade illa för Roxis matte som fick hela drösen hundar i full fart springandes emot sig bakifrån. Hon blev omkullsprungen och bröt underbenet. Det blev ambulans till St Göran och väntar nu på operation, sen blir det gips i sex veckor. Vicken otur!

Förresten så har jag klippt mej också -det var välbehövligt. Har inte haft tid att göra det på länge. Det var i sommras sist så håret var ända ner till fotknölarna och risigt som svinto. Det kunde bara bli bättre även om jag inte är helt nöjd. Ingen frisör i värden kan ju göra håret tjockare....