Nu var det riktigt länge sedan jag var här. Nästan så jag får dåligt samvete för det. Ska det vara nån mening med bloggandet så ska man ju skriva ofta, helst varje dag. Skyller på att datorn strular och jag måste sladda om varje gång jag kopplar upp mig på lappen. Önskar mej trådlöst...

Snart är året slut och jag funderar både framåt och bakåt. Året som varit har inte haft några större motgångar.

Stora beslut har fattats. Jag har gift mej och det har jag inte ångrat än:o) och vi står inför vårt livs största affär, -huset ska säljas för ett sprillans nytt.

Storsonen har börjat sin ekonomiska resa då han och Lina investerat i en bostadsrätt. Jättekul tycker jag. För dom blir det inflyttning i jan-feb och jag ser fram emot att få se lägenheten.

ÅRET SOM GÅTT...

Det ser ut som Fredrik har fått ett glas förmycket...

Bara Mathilda saknas annars är det hela familjen. Härliga ungar. Skålar i rosa champagne denna speciella dag. 08-08-08

Selma flyttade hem till mamma och pappa igen efter en benfraktur. Hon opererades med ovisst resultat och vi hade tänkt behålla henne. Men en helt fantastisk familj kom in i vårat liv och vi beslutatde att Selma skulle få det allra bästa -Familjen Person. Att Selma var efterlängtad förstår man när detta hänger på förstukvisten den dagen hon flyttade hem till dom..

Man blir ju tårögd.

Selma är en älskad hund som många andra och hon är mycket speciell -också som många andra.

Vart ska man göra av benet om inte på huvet..

Och så här såg det ut inuti benet.

Älskar att sova på rygg.

Jag är så otroligt nöjd med valpgänget som föddes förra året. Det är så ljuvligt att titta på bilderna från tiden i valpstugan. Det är inte utan att man ser fram emot nästa gång. ( Hoppas inte Richard läser )

Alla har ett stabilt och glatt psyke. Alla är vackra. Alla är friska. Framförallt har Alla fått jättebra hem!

Fortsatt lycka till år 2009 alla mina hulliganungar, 4-benta som 2-benta  !
 

och det blir svårt attt hinna med allt man vill.

Jobba, jobba, jobba. Att det börjar närma sig jul gör ju inte att det känns bättre. Lite stressad känner man sig allt.

Lille Råååbin har fyllt sjutton och honom firade vi å Helenes krog med familjen. Jättegott och trevligt. Tänk vad tiden gått fort. Ibland vill jag ha tillbaka mina små barn, -goa och keliga och framförallt roliga.

Bygget fortsätter och snart är det dax för gjutning av grunden. Tyvärr hinner man inte med att se vad som händer för det är mörkt när man går och mörkt när man kommer hem efter jobbet. Imorron jobbar jag kväll och då ska jag se vad som hänt sen sist. Spännande.

Några bilder på de jag tycker väldigt mycket om:

Lina för hon är så snäll och för att hon gör Fredrik lycklig.

Pim Och Gandalf för dom är värdens bästa sällskap -säger aldrig emot mej.

Selma för att hon visat att hopp ALLTID finns.

Hon är jämt positiv trots motgångar, en riktig fighter och min förebild.

(tavlan är målad efter ett foto -helt sjukt bra!)