Nu var det riktigt länge sedan jag var här. Nästan så jag får dåligt samvete för det. Ska det vara nån mening med bloggandet så ska man ju skriva ofta, helst varje dag. Skyller på att datorn strular och jag måste sladda om varje gång jag kopplar upp mig på lappen. Önskar mej trådlöst...

Snart är året slut och jag funderar både framåt och bakåt. Året som varit har inte haft några större motgångar.

Stora beslut har fattats. Jag har gift mej och det har jag inte ångrat än:o) och vi står inför vårt livs största affär, -huset ska säljas för ett sprillans nytt.

Storsonen har börjat sin ekonomiska resa då han och Lina investerat i en bostadsrätt. Jättekul tycker jag. För dom blir det inflyttning i jan-feb och jag ser fram emot att få se lägenheten.

ÅRET SOM GÅTT...

Det ser ut som Fredrik har fått ett glas förmycket...

Bara Mathilda saknas annars är det hela familjen. Härliga ungar. Skålar i rosa champagne denna speciella dag. 08-08-08

Selma flyttade hem till mamma och pappa igen efter en benfraktur. Hon opererades med ovisst resultat och vi hade tänkt behålla henne. Men en helt fantastisk familj kom in i vårat liv och vi beslutatde att Selma skulle få det allra bästa -Familjen Person. Att Selma var efterlängtad förstår man när detta hänger på förstukvisten den dagen hon flyttade hem till dom..

Man blir ju tårögd.

Selma är en älskad hund som många andra och hon är mycket speciell -också som många andra.

Vart ska man göra av benet om inte på huvet..

Och så här såg det ut inuti benet.

Älskar att sova på rygg.

Jag är så otroligt nöjd med valpgänget som föddes förra året. Det är så ljuvligt att titta på bilderna från tiden i valpstugan. Det är inte utan att man ser fram emot nästa gång. ( Hoppas inte Richard läser )

Alla har ett stabilt och glatt psyke. Alla är vackra. Alla är friska. Framförallt har Alla fått jättebra hem!

Fortsatt lycka till år 2009 alla mina hulliganungar, 4-benta som 2-benta  !
 

och det blir svårt attt hinna med allt man vill.

Jobba, jobba, jobba. Att det börjar närma sig jul gör ju inte att det känns bättre. Lite stressad känner man sig allt.

Lille Råååbin har fyllt sjutton och honom firade vi å Helenes krog med familjen. Jättegott och trevligt. Tänk vad tiden gått fort. Ibland vill jag ha tillbaka mina små barn, -goa och keliga och framförallt roliga.

Bygget fortsätter och snart är det dax för gjutning av grunden. Tyvärr hinner man inte med att se vad som händer för det är mörkt när man går och mörkt när man kommer hem efter jobbet. Imorron jobbar jag kväll och då ska jag se vad som hänt sen sist. Spännande.

Några bilder på de jag tycker väldigt mycket om:

Lina för hon är så snäll och för att hon gör Fredrik lycklig.

Pim Och Gandalf för dom är värdens bästa sällskap -säger aldrig emot mej.

Selma för att hon visat att hopp ALLTID finns.

Hon är jämt positiv trots motgångar, en riktig fighter och min förebild.

(tavlan är målad efter ett foto -helt sjukt bra!)

 och första snön har smält bort. Leran har gjort sig påmind igen. Det var så skönt när marken var frusen och vilddjuren endast var blöta, knappt det.

Ja,ja sånt man får tåla när man har hunn.

Pim är hemma igen efter fem dagar hos Fredrik och Lina. Vi har saknat henne såå men nu är ordningen återställd igen.

Husbygget har kommit igång. Igår togs första spadtaget för grunden.

Monstermaskinen

Roxi är en riktig linslus. -Kommer jag med på bild?

Sen kväll igår, tidig morron idag... aldrig får man sova.

Robin skall skjutsas till bussen på mornarna. Längtar tills även han har körkort och egen bil, bara ett år kvar. Moppe i all ära men inte när det är minusgrader och gasvajern fryser.

Idag var det Polly och Frodos tur att fotograferas hos veterinären. Dom skötte sig strålande och nu väntar vi med spänning på resultaten. Jag går in fler gånger om dagen på SKK:s hunddata för att se om resultaten kommit in på dom vi röntgade förra veckan men jag vet att det åtminståne tar två veckor.

Det är lika roligt varje gång att träffa hundarna. Galet glada och spralliga.

Gandalf och Pim fick följa med. Tyckte dom behövde lite miljöombyte. Tar emot att lämna dom själva hemma. Jag bara jobbar och sover och nu tyckte jag att vi kunde vara tillsammans när jag nu inte behövde åka till jobbet direkt efter. Vi hade kört frigolitplatter i bilen så baksätet var nedfällt och hundarna hade hur mycket plats som helst. Pim är rolig hon, tyckte nog att det var ett litet äventyr att få åka bil igen. Det var länge sen hon gjorde det. Hon satt och tittade ut genom fönstret, vred och vände på huvudet för att hinna se så mycket som möjligt samtidigt som svansen gick som en propeller. Hon såg riktigt glad ut. På hemvägen från veterinären tog vi en promenad på Järvafältet men vädret var inget vidare så det var snabbt avklarat....

Polly ligger snällt i vaggan.

Nu är det stax klart..

Emma drar åt ena hållet och veterinären åt andra.

Nu är det klart. Frodo känner sig lite groggy.

Det här är min kille när han är som bäst.

Jag blev sugen på dricka när vi var på väg hem. Det fanns en platta med energidryck i bakskuffen men de stod längst bak. Eftersom det regnade var jag inte sugen på att hoppa ur bilen för att hämta. Tänkte då att Gandalf kanske kunde hjälpa mej. Jag sa åt honom att "hämta" men han visste ju inte vad han skulle hämta. Det fanns en hel del att välja bland. Han provade spårlinan som låg där men till slut testade jag komandot "backa" tills han var längst bak i bilen och där va dom ju, mina burkar. Han tog en i munnen och gav mej.

Hur skulle jag klara mej utan min guldgosse?

Hinner inte blogga så mycket nu när jag jobbar typ varje dag eller natt. Har jobbat hela denna vecka inklusive idag. Nästa gång jag är ledig är på lördag,-längtar. Då blir det sushi-kväll hos grannen.

Pappa  - mamma - barn (Selma) myser i stugvärmen.

Pim är nerbrottad av Selma-bus

I tisdags var vi hos Lars Audell och röntgade tre av valparna. Nu väntar vi med spänning på bedömningen hos SKK. Ingen katastrof för någon av valparna även om det kanske avviker något från helt perfekt.

Vad som var överaskande var att Molle helt plötsligt hade "fina" höfter. Detta känns helt overkligt. Han som vi trott hade kraftig höftledsdysplasi och blivit behandlad därefter kanske nu är friad från den diagnosen. Men vi ska inte ropa hej, eller vad man nu brukar säga. Vi får såklart avvakta SKK bedömning. Vad vi såg med egna ögon var att höftkulorna låg jättbra i ledskålarna. Molle mår prima och det kanske inte är så konstigt. Tack Mia och Mats för att ni verkligen gör allt för eran kille, hoppas oturen har tagit slut ioch med detta.

Idag har Selma varit hos oss. Hur mycket energi kan det finnas i en och samma vovve. Hon och Pim kom bra överens, brottades och jagade varann. Gandalf tog hand om sin lilla flicka när Pim ville in och sova med mej. När jag har jobbat natt och sover nästan hela dan så sympatisover hon mer än gärna vid min sida.

När vi vaknade höll Richard på med middagen. Vilken uppassning man råkar ut för. Han hade gjort hasselbackspotatis och inbakad fläskfile med nån champignonkräm. Gud, vad gott!

Det blir en natt till på jobbet...

Ledigheten lider mot sitt slut. Imorron ringer klockan redan kvart i fem, mitt i natten ju. Det borde vara förbjudet att behöva vakna så tidigt. Egentligen tycker jag att det är en rättighet att sova tills man sovit klart. Nog om detta.

Igår hade vi ett kanon-team  -Emma med Frodo här på träning. Dom var sååå duktiga. Frodo försökte få igång Gandalf att leka men han var måttligt intresserad.

Imorron är det dags för tre av våra valpar att röntgas. Det är inte utan att man är lite spänd..

Håll tummarna ni som kan.

FRODO

Emma visar vad de kan.

Åh, vad skönt det är när huset är rent och hundarna nyduschade. Hela dagen igår slet jag hårt för att hinna med så mycket som möjligt. Fick hjälp med att möblera om i vardagsrummet och nu sitter jag i nya soffan och förundras över hur rummet helt plötsligt kunnat bli så mycket större bara man flyttar om lite, –Kul.

Idag skall vinterdäcken på och det överlåter jag till nån som är bättre på det än jag. Tur att den möjligheten finns. Jag KAN men jag tycker inte det är kul…Vi ska ut och träna hund på eftermiddan. Hoppas regnet väntar tills i morron. Det är trist när det är så grått och mulet ute att man behöver ha lamporna tända på dan.

Pim har nu insett att man kanske inte behöver sova 20 timmar per dygn. Han har repat sig efter skendräktigheten även om tuttarna fortfarande hänger en del. Fick brev från SKK i fredags att Pim ska vara med på utställningen i december i avelsklassen eftersom fyra av hennes valpar är anmälda. Kul tänkte jag först, då har vi lite att jobba med. Träna utställning och kondition för att få kroppen fin men så kom jag på rutan. Han är ju rakad på sidan av magen efter operationen. Det kommer inte att växa ut på en månad. Hur göra? … Kanske det går att byta ut henne mot Gandalf. Ska ringa SKK på måndag och höra om det går.

Bild på vackra hundmamman...